En revansch, dubbelt så bra

En humoristisk, ömsint, vacker och heltokig berättelse. Så beskriver Martin Sundbom Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. När föreställningen nu har nypremiär är det inte bara en pjäs som har repats upp.
− Jag tycker inte man överdriver om man säger att den blir dubbelt så bra. Minst, säger Maria Pontén.

Hon spelar rollen som Karl-Bertil Jonsson, den flitige fjortonåringen från en välbeställd familj, som drömmer om att vara som sin stora hjälte Robin Hood. Att föreställningen nu tas upp igen känns som en revansch.
− I vanliga fall kan det vara tråkigt att repa upp saker. Men med den här föreställningen är det skitkul! Vi fick ju bara spela den fem gånger innan pandemin satte stopp för två år sedan, säger Maria.
− Det här är delvis en ny föreställning mot vad vi gjorde sist. Alla nummer är i princip omgjorda, säger Martin.

I fem veckor har ensemblen repeterat. Sångnumren broderats ut, och dansnumren har ny koreografi. För Maria har repetitionsarbetet handlat mycket om sångteknik och kondition.
− Det är ju speciellt med musikaler. Det är väldigt likt sport, som hockey, typ.
Hur då?
−Vi i ensemblen är som ett lag som har ett gemensamt mål. I hockeyns värld är målet att vinna matchen. För oss handlar det om att sätta ett dansnummer, sjunga bra som grupp och lyckas förmedla den känsla vi vill till publiken. Det är ett väldigt konkret sätt att jobba.
För Martin har det känts som att han repar in en ny pjäs. Hans roll har utökats och fått ny text, och relationen mellan Karl-Bertil och Berättaren är en annan.
− Hälften av pjäsen är sång och dans och det tar ju sin tid. Men det finns ju en charm i det, det här är till hälften en ny uppsättning. Vi gör ju en humoristisk, ömsint, vacker och heltokig utveckling av Karl-Bertil Jonssons julafton.

"Man ska få skratta så att man gråter och gråta för att det är så fint..."

I stort sett alla repliker från Tage Danielssons novell är kvar och Rasmus Lindberg, som regisserat, har placerat berättelsen i en nutida kontext.
− Det är ingen retrospektiv, gullig historia bara för att härma teven, utan det finns ett nu också. Det tror jag också bidrar till djupet. Det är ett helvete i världen, och i Sverige, med människor som är fattiga, och inkomstklyftor. Man hade kunnat göra den här sockersöt och fin, men den är skitigare och mycket vuxnare än filmen. Tveklöst. Inte minst min roll är ju ganska ful, säger Martin.
Men de som sett den klassiska, animerade kortfilmen varje julafton kommer att känna igen sig.
− Om man är en Karl-Bertil lover kommer man ändå att få sitt. Karl-Bertil är ganska harmlös. Han är egentligen bara god, säger Maria.
Det är också en föreställning med mycket humor och värme.
− Värmen kan ju vara det vi förhoppningsvis kan förmedla, att det blir en härlig kväll. Det är en fin historia att få dela live. Man ska få skratta så att man gråter och gråta för att det är så fint, och sitta tillsammans och uppleva det. Och vi ska göra vårt bästa för att det ska infinna sig, säger Martin.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Läs mer och se biljetter till föreställningen