”Det handlar om mod”

Ett ösigt fyrverkeri i 70 minuter. Det var målet när Rasmus Lindberg började arbeta med familjeföreställningen Godnattsagor för rebelltjejer. Den 24 februari har föreställningen urpremiär på Norrbottensteaterns stora scen.
– Det handlar om mod, människor som har satt allt på spel för att försöka göra världen bättre, säger han.

Steg för steg växer den fram, föreställningen Godnattsagor för rebelltjejer, en revy i hisnande tempo, snabba kostymbyten och glittrande discokula i taket. Redan den första repetitionsveckan stod dans på schemat för ensemblen, och tillsammans med koreograf Tove Lojander övade de in dansstegen till ett musikalnummer.
– Det blir kul! Det är skrivet i en väldigt dråplig och lite omtumlande form, i hög hastighet och en massa parallella skeenden. Det känns som att det går jättebra, säger Rasmus Lindberg.
Han har skrivit manuset till pjäsen, som bygger på succéboken och dess uppföljare med samma namn av de amerikanska författarna Elena Favilli och Francesca Cavallo. Boken är uppbyggd med korta porträtt om kvinnor från olika tidsepoker som format historien, och har sedan den första boken gavs ut gått ett segertåg över världen.      

Idén att göra en teaterpjäs av böckerna fick Rasmus efter att han läst dem för sina barn, och för ett år sedan började han skriva manuset.
– Vi sökte ett material som kändes spretigt och upproriskt för mellanstadiet. Det är lätt hänt att det finns en pedagogisk idé med det som skrivs för barn, men vi ville komma bort från det och hitta något som inte var fullt så uppfostrande, säger han.
För att göra en föreställning som både var lockande för målgruppen och lagom lång valde han att fokusera på temat uppror.
– Böckerna innehåller ju tvåhundra berättelser och så många vill vi inte lyssna på, utan vi har valt att fokusera på upprorsmakare. Böckerna i sig är ju bredare än så, de handlar om kvinnor som har varit väldigt framgångsrika inom sina respektive fält. I viss mån är det nog en historielektion. Det handlar om mod, människor som har satt allt på spel för att försöka göra världen bättre, säger Rasmus, som också kunde kosta på sig att bli mer specifik i temat ju längre in i arbetsprocessen han kom.
– Det var intressantare att prata om rebellerna vars arbete man tar lite för givet och inte alltid känner till, säger han och ger exempel på kvinnor som porträtteras i föreställningen, bland annat Kate Shepard, som var den första i världen att få igenom rösträtt för kvinnor på Nya Zeeland, och Rosa Parks som i 1950-talets USA vägrade lämna sin plats på bussen.
– Det möjliggör att segregationen i alla fall på pappret blir förbjuden i USA.

Föreställningen kommer att vara cirka 70 minuter lång och Rasmus beskriver den som en revy för barn.
– Det är episodiskt, det är dråpligt, det är olika uttryck hela tiden.
Hur mycket var du inne på formen redan när du skrev manuset?
– Boken i sig har ett tydligt formgrepp där varje berättelse illustreras av en ny illustratör, vilket gör att den har väldigt många olika stilar. Det ville vi ha med oss i uppsättningen, så att det är spretigt, som revy traditionellt är.
En utmaning med den episodiska formen är att man inte har någon fördjupning att luta sig tillbaka på, berättar Rasmus.
– Inga genomgående karaktärer, inga konflikter som fördjupas, så där måste man hela tiden möta det med överraskningar, att vara påhittig och försöka göra en så dynamisk föreställning som möjligt.

Böckerna har också varit en ögonöppnare för Rasmus.
– Ja, herregud. Det är massvis med material som man inte hade en aning om. Det är ju väldigt lätt att ta allt man har för givet. Men precis allt man har, har man fått av någon annan historiskt sett. Det finns en lång kamp på precis alla områden och en massa osjungna hjältar.
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund