En scenografi i samklang med texten

Med det sparsmakade och associativa som ledord har Mona Blombäck skapat scenografin till uppsättningen Omställningen.
– Om man har ett rum som det är mindre scenografi i, får du som publik jobba mer med din egen fantasi och därigenom en rikare bild än om det framställs färdiga scenbilder, säger hon.

Inne i Mona Blombäcks ateljé på Norrbottensteatern står en liten, exakt modell av scenografin till föreställningen Omställningen. Ett fjällandskap i jordiga toner sträcker sig över hela scenens fond. Fyra modeller av skådespelare står vid enkla, svarta stolar, och över scengolvet reser sig en takstols-konstruktion i grå betong.
– Det är det som är det roliga med att vara scenograf. Hur man sitter med en modell i mini-format, och så plötsligt står den där på scenen, i stort. Då är det bara… Ahh! Så häftigt, säger Mona.

Sedan några veckor tillbaka finns scenografin uppbyggd på scen 2, i verklig storlek. Pjäsen, som hade premiär den 1 mars följer några personer som berörts av den nya industriboomen i norra Sverige.
I förarbetet med scenografin hade Mona flera samtal med regissör Andreas Kundler om vad de ville åstadkomma med rummet.
– Vi har inte gett oss med första tanken utan vi har fortsatt, och fortsatt, tvättat och tvättat. Vi har till och med tvättat bort all rekvisita. Det är också i samklang med det stilistiska. Allting går i samma linje.

Från början lutade det åt ett realistiskt rum som skulle föreställa ett Folkets hus. Men i takt med att manuset utvecklades ville de istället ”jobba efter texten”, berättar Mona.
– Texten är ju intervjuer av många människor, fragmentariska bitar. Och man berättar ju inte texten från A till Ö utan de går omlott, in i varandra, ganska upplöst. Då ville vi hellre ha ett rum som är upplöst och lite abstrakt.
Det gav henne idén om en avskalad och associativ scenografi, där flyttbara skärmar kunde förvandla rummet och symbolisera olika miljöer, som Northvolts industri, äldreboendet i Harads, eller samebyns flyttningsleder som försvårats av korsande vägar och järnvägar.
I mitten av rummet tronar en gigantisk husprofil som ska symbolisera det gemensamma rummet för dem som bor i Norrbotten.
– Det ska också symbolisera den framtida industrin, utvecklingen och omvandlingen som är i Norrbotten.

Men kanske är det ändå fonden som är mest iögonenfallande. Det vilsamma motivet som ändå drar blickarna till sig, och som kan belysas både framifrån och bakifrån för att skapa olika stämning och tider på dygnet. Idén med ett stort landskapsmotiv kom väldigt tidigt och bilden har en central roll i rummet, berättar Mona.
– Den står för Norrbotten och kommer att finnas där i alla miljöer, hur mycket vi än flyttar omkring alla skärmar. Det är någonting som vi norrbottningar värnar om, själen för norrbottningarna. Det är det som är det viktiga egentligen i den här omställningen, att vi får behålla vår själ, helt enkelt.

Pjäsen innehåller många snabba vändningar, byten av roller och miljöer och tanken är att den sparsmakade scenografin ska underlätta för publiken att förstå vad som händer.
– Den här scenografin går i samklang med texten och bjuder in till publikens fantasi. Om man har ett rum som det är mindre scenografi i får du som publik jobba mer med din egen fantasi, och därigenom en rikare bild än om det framställs färdiga scenbilder. Man kommer närmare sina egna känslor, och då kommer man också närmare det som sägs på scenen. Du öppnar upp hela ditt register. Det är det jag tycker om när jag får göra scenografi.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg (porträtt)
Josefin Wiklund (föreställningsfoto)

Fakta/Mona Blombäck
Aktuell: Scenograf och kostymdesigner i föreställningen Omställningen. Har gjort ett sextiotal scenografier till produktioner på Norrbottensteatern. De senaste åren bland annat uppmärksammade Broarna i Madison County, Richard III, Loranga, Masarin och Dartanjang, Styr din plog över de dödas ben och Klossarna.
Vad är viktigt i jobbet som scenograf? ”En lyhördhet åt alla håll och kanter, som jag sedan förvaltar och tar ut det bästa ur. Gentemot regissör, texten, skådespelare. Och så måste man bolla sig fram. Det är viktigt att alla får ha sina åsikter.”

TILL FÖRESTÄLLNINGEN!