”Hon har hängt med länge i mitt liv”

Säg, hur har du det med kärleken idag, Världen är full av violer och Öppna ditt fönster. Sedan i somras har Ulla Billquists klingande schlagerhits från 1940-talet varit Karin Paulins och Tomas Isacssons ständiga följeslagare, i arbetet med föreställningen Köp hjärtan.
– Det känns som att hon har hängt med länge i mitt liv, och jag vet inte riktigt varför. Jag tror att jag tilltalas av den här tiden, säger Karin.

Den musikaliska föreställningen Köp hjärtan handlar om den folkkära sångerskan Ulla Billquist, som hade sin storhetstid på 1940-talet. Den belyser hennes framgångsrika karriär, hennes liv och kärleken till dottern Åsa.
Men den visar också bilden av en kvinna som äntligen får möjlighet att visa sin kärlek till en annan kvinna.
Tomas beskriver Ulla Billquists musik som ”musik som spelades på radio när jag var barn”
– Den står för något annat Sverige, tillsammans med matinéfilmer med Åsa-Nisse, Thor Modéen och Lilla Fridolf. De representerar ett Sverige som jag inte har vistats i riktigt men som man ändå har en bild av, säger han.
Karin, som porträtterar Ulla Billquist, har minnen till stycket Min soldat genom teveserien Någonstans i Sverige där den var signatur. Hon medverkade också i Staffan Westerbergs Glada änkans röv, där hon sjöng Världen är full av violer.
– Det känns som att hon har hängt med länge i mitt liv. Jag tror att jag tilltalas av den här tiden.
Alltsedan repetitionerna började i somras har de nynnat på många av Ulla Billquists sånger.
– Hela tiden ringer de i huvudet. Det är många av sångerna som är väldigt glada och käcka som kontrast till hennes liv. Det verkade som att hon brottades väldigt mycket med ett uselt självförtroende. Hon verkar inte ha blivit trygg i sin yrkesroll. Hon fortsatte tycka att hon inte var något vidare, säger Karin.

Den för tiden karaktäristiska sångstilen lyser igenom i vissa stycken i föreställningen.
– Det känns ganska naturligt att den här musiken framförs så. Nu gör vi inte alla sånger på det sättet men man vill få doften av tiden. Sedan används vissa sånger som ett uttryck för hennes inre värld. Då låter det inte så, säger Karin.
Hon har funderat mycket på hur sångerna ska framföras.
– Hur långt ska man gå? Ska man försöka imitera henne? Jag har inte gått in för att lyssna in exakt hur hon gör, utan mer som en touch av tiden.
– Diktionen är ju en touch av tiden. För mig är det ett tidsdokument när man hör 1940-talet. Det är mycket hur orkestern låter, att det är brusiga inspelningar. När man väl plockar ner det där, har en melodi, text och lite ackord kan man höra musiken på ett annat sätt. När man har plockat bort tidsreferenserna blir musiken lite ny, säger Tomas.

Pjäsen är i det närmaste en monolog med mycket text, och Karin berättar att hon aldrig någonsin haft så mycket text. Att lära sig texten är dock inte det svåraste, utan det är själva gestaltningen, menar Karin, och att gestalta rollen som Ulla är utmanande.
– Att gestalta någon som så småningom önskar att hon vore död. Det är utmanande att berätta trovärdigt om henne.
Premiären har de båda längtat efter, även om repetitionsperioden varit rolig.
– Det är roligt att repetera för att vara med om och påverka framväxten. Men man behöver ett stoppdatum för när det ska vara klart och spelbart, säger Tomas, som också ser fram emot att turnera i bygdegårdarna.
– Det är sällan mitt jobb känns så viktigt som när vi kommer till byarna och möter engagemanget och glädjen hos arrangörer och publik!
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund & Magnus Stenberg

Till föreställningsssidan