Christina Herrström: ”För mig är teater att höja sig över verkligheten”

För tjugo år sedan skrev Christina Herrström pjäsen Marsvinsnätter. Nu får den snart sin urpremiär på Norrbottensteatern.
− Marsvinsnätter inbjuder till skratt men jag hoppas att den sedan landar djupare inom en, säger hon.

Marsvinsnätter handlar om en rätt så vanlig kärnfamilj, mamma Alvilde, barnen Felicia och Simon, och pappan Torkel. Mormor Isadora och morfar Harry Påskhare är också med, liksom bästa väninnan Gabrielle med bebisen Bubben, och familjens små marsvin i sin bur. Och så brakar kentauren Ken Nessos in.
Sara Giese, som regisserar och står för scenografi, beskriver pjäsen som ett absurt drama om drömmar och att vara fast i konventioner, något som Christina håller med om.  
− Absurt drama tycker jag stämmer jättebra, säger Christina, som vill undvika det hon kallar ”Norén-realismen”.
− För mig är teater saga, förtrollning, att höja sig över verkligheten. Mycket av teatern har ju varit att efterlikna verkligheten, så som man anser att verkligheten låter och är, och den beskrivs ofta som ganska kylig. Jag tycker det är trist helt enkelt, säger Christina.
För henne är det viktigt att kontrasterna finns med.
− Att man ser det absurda samtidigt som bråddjupet finns bakom. Jag tycker livet är på det sättet. Dessutom skriver jag dels för att det ska vara roligt att spela, och dels för att det ska vara roligt att följa. Jag hoppas att man blir nyfiken och att den landar inom en på ett djupare plan än man först hade trott.

I början när hon skulle skriva pjäsen, såg hon bara framför sig att ”någon kom och satte sig på en stol på scenen och började säga tråkiga saker”.
− Då blev det så tråkigt i mitt huvud så istället blev det plötsligt en marsvinsbur, och de där marsvinen som tjuter om nätterna. Jag började undra vad den bilden ville säga mig. Det var något så sorgligt och längtansfullt över dem, och oskuldsfullt. Man önskar sig något, kanske man lyckas skaffa det för att man vill älska det, ta hand om det och följa det, dela sitt liv med det. Som marsvinen. Men sedan blir de bara stående där, i sitt träck, och tjuter. Och man har alldeles glömt bort de där ögonblicken som är så viktiga att värna om, som livet består av.

Utifrån den bilden växte historien fram. Den rör sig mycket kring önskningar, längtan, drömmar och starka känslor, något som intresserar Christina.
− Och det goda vi skulle kunna göra som vi aldrig lyckas med riktigt. Vi är så formade, tvingas in i olika roller. Ingen är god eller ond i den här pjäsen. De försöker bara leva. Bakom Alvildes dörr är hennes ursprungliga flickstyrka. Det ser man också hos flickan, Felicia, den här ursprungliga flickviljan som är så stark hos många flickor, känslor av rättvisa och tro på sig själva.

Den 11 mars har pjäsen sin urpremiär, något som Christina ser fram emot. Under årens lopp har hon ”struntat i Marsvinsnätter, tänkt att det får ligga i någon låda och glöda”.
Men när hon fick se att Gunilla Röör skulle börja som teaterchef på Norrbottensteatern, skickade hon texten till henne i förhoppning om att hon skulle tycka om pjäsen.
− Det gjorde hon och berättade att alla tyckte om den. Det kommer att bli jätteroligt för mig, säger Christina.
Text: Andrea Thür
Foto: Stefan Tell

Fakta/Christina Herrström
Författare och dramatiker, skrivit både romaner och ungdomsböcker, bl. a Ebba & Didrik, Glappet och senast romanen Ödeläggaren. Skrev sin första pjäs för Radioteatern 1983. Har också gjort musikteater för barn.
Vad är den stora skillnaden mellan att skriva dramatik och att skriva romaner?
”Jag tycker väldigt mycket om att jobba med språket så på ett sätt är att jobba med romaner väldigt roligt. Man kan beskriva mycket mer vad som sker inom människorna. Men trots det tycker jag det roligaste är dramatik. Det känns som att det ligger närmast mig.”

Gå till föreställningsidan> Marsvinsnätter

Läs fler nyheter från Norrbottensteatern här