Hoppa till innehållet Gå till sidkarta
21 januari 2022

En varm historia som många kan relatera till

Att ha den ikoniska kärleksfilmen som förlaga till pjäsen Broarna i Madison County, var inget som hindrade skådespelarna Jonas Hellman Driessen och Therése Lindberg i deras arbete.
− När vi började repetera kände jag på en gång att pjäsen är någonting annat. Pjäsen är inte filmen. Pjäsen har mer med romanen att göra, säger Jonas.

Både pjäsen och filmen Broarna i Madison County bygger på boken med samma namn av Robert James Waller. Den handlar om Francesca, en italienskättad kvinna som bor på den amerikanska landsbygden med sin man och sina två barn.
En dag när Francescas familj är bortrest, knackar fotografen Robert Kincaid på dörren för att fråga efter vägen till en bro han ska fotografera. Det blir inledningen på en kort men passionerad kärlekshistoria som flammar upp mellan dem och som ingen av dem senare kan glömma.
− Det är en så varm, fin historia som otroligt många kan relatera till, säger Therése.
− Den talar till oss alla, för den handlar om att göra livsval och sedan leva med konsekvenserna
av de valen. Den är otroligt sorglig men ändå väldigt mänsklig, säger Jonas.

I pjäsen spelas rollen som Francesca av två skådespelare. I Norrbottensteaterns uppsättning delar Therése rollen med Gunilla Orvelius.
− Vi gör en yngre och en äldre version av henne. Det tycker jag är pjäsens starka grej, att man får se båda tiderna parallellt, säger Therése.
Som en förberedelse för sina roller såg de filmen tillsammans, och läste även boken.
− Det finns nycklar i filmen som vi har kunnat använda. Bara att ha den kunskapen om berättelsen, säger Jonas och berättar att det hjälpt dem i arbetet med bland annat slutscenen.
Therése hade också en italiensk coach för att förbereda sig inför rollen.
− Han berättade om Italien, och sa några meningar som jag har med mig i pjäsen. Det blev valet istället för att bryta på italienska.

"...det blev en jävligt bra förutsättning. Vi jobbade med våra kroppar fast som solitärer."


Förra vintern gick repetitionsarbetet så långt att de hade kunnat ha premiär, men coronarestriktionerna satte stopp för hela spelperioden. Men i Norrbottensteaterns uppsättning avspeglade sig pandemin inte bara genom en avbruten spelperiod. Regissör Gunilla Röör tog tidigt beslutet att pjäsen skulle göras med avstånd.
− När hon berättade det kände jag ”Hur då?” Det är ju jordens kärlekshistoria. Det är klart att det finns en spänning i ett avstånd men det skulle verkligen vara avstånd, säger Jonas.
Du var skeptisk?
− Nej det skulle jag inte säga. Men förvånad och undrade hur vi skulle jobba, säger Jonas.
Både han och Therése kom dessutom direkt från Ibsenkalaset ”där vi alla krälade runt på
golvet, pussades, kramades och slogs”.
− Ganska snabbt kände jag att det blev en jävligt bra förutsättning. Vi jobbade med våra kroppar fast som solitärer.
Deras arbete var inspirerat av den israeliske koreografen Ohad Naharin och hans rörelsemönster
Gaga.
− Vi skapade en bubbla där vi lyckades hitta hur man gestaltar en blygsel, förälskelse, åtrå, allt det som pjäsen handlar om, säger Jonas.
− Det kändes helt rätt i den här pjäsen, och i rummet som var väldigt avskalat, säger
Therése.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Pjäsen har premiär den 28 januari, och kommer även att turnera i länet. Biljetter och mer om föreställningen:

Den 25-27 mars anordnas den regionala scenkonstfestivalen LÄNK i Skellefteå. Ung scen norr är...

Läs mer

Den 23 mars är det urpremiär på Norrbottensteatern för gästspelet Det är synd om män i skor, en...

Läs mer

NYTT NUMMER! När Martin Sundbom och Tomas Isacsson skrev musiken till Barnen från Frostmofjället...

Läs mer
By Formsmedjan. Powered by Yago