Hoppa till innehållet
12 mars 2021

Scenografin: släppa det realistiska

Att släppa det realistiska och hitta en enkel form. Det var målet när scenograf Mona Blombäck skapade scenografin till föreställningen Broarna i Madison County.
– Det är ett minne. Därför är det fragmentariska bitar man ser av scenografin, säger hon.
Pjäsen Broarna i Madison County handlar om Francesca som bor på den amerikanska landsbygden och minns tillbaka på de dagar hon tillbringade tillsammans med Robert Kincaid, fotograf. Deras vägar möts när han en dag kör fel, kommer fram till hennes hus och frågar efter vägen.

Redan i höstas, efter idépresentationen
, började Mona Blombäck och Peter Sandin, ljussättare/ljusdesigner, skissa på idéer kring scenografi och ljus, även om de då inte visste hur skådespelarna skulle röra sig och använda golvet.
Sedan dess har Mona arbetat fram en scenografi med mycket rymd och luft där hennes samarbete med Peter syns i form av ljusets temperatur, färg och skiftningar, något som betonar tiden och hakar i skådespelarnas känsliga spel.
– Formen har utvecklats under loppet. Det ska inte vara så stort ombyte i akt ett till akt två. Det finns en lätthet i det, säger Mona och förklarar att tanken är att det är Francescas minne publiken ska se.
– Därför är det fragmentariska bitar man ser av scenografin. Hon ska kunna gå in och ut i scenografin som inte är helt realistisk, säger hon.

Scenografin är minimalistisk och uppdelad på två ytor. Ett upphöjt golv och en träsoffa bildar en veranda i akt ett. I akt två har soffan bytt plats med ett köksbord, och förvandlat utomhus till inomhus. Däremellan en luftig konstruktion i vitt trä som bildar både yttervägg och innervägg.
För Mona var det viktigt att det inte blev ett stort bygge som var homogent.
– Jag ville ha rymd. Och den här rymden skulle Peter fylla med ljus, säger Mona och vänder sig till Peter.  
Han har jobbat efter att inte ha ”ett fast nu” utan har strävat efter att försöka belysa små spelytor som skiftar mellan ute och inne.

"Jag ville ha rymd. Och den här rymden skulle Peter fylla med ljus..."


I scener där den äldre Francesca tänker tillbaka, riktas ett ljus över henne. Samtidigt kan den yngre Francesca och Robert röra sig på en annan del av scenen i ett annat ljus, som då symboliserar en annan tid.
– När fokus kommer på henne har hon en punkt på sig, en egen liten värld, säger Peter.
Tanken med scenografin och ljuset är att det inte ska vara realistiskt, utan snarare förhöjt och känslomässigt, berättar Mona.
– Allting andas en lätthet, från scenografi till ljus och skådespeleri. Det är nästan lite koreografiskt, säger hon.
På ridån projiceras bilder och filmer av Ilkka Häikiö, videokonstnär, och det transparenta tyget möjliggör att man även kan belysa den del av scenen som ligger bakom ridån.
– Det förstärker också den drömska känslan, säger Mona.
Vad ville ni få fram för känsla?
– Att understryka att det är minnets väg hon går. Man lever ju både i sitt eget minne och i nuet samtidigt. Man är en del av sitt förflutna. Men känslan är vad skådespelarna gör det till, säger Mona.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Broarna i Madison County spelas våren 2022

 Se bilder från föreställningen i bildspelet ⇓

"Konst och kultur är fundamentet i vår civilisation"

Vid Länsteatrarna i Sveriges höstmöte som hölls på Regionteater Väst i Borås 15-17 november...

By Formsmedjan. Powered by Yago