Kostymerna: En tidsresa och ett äventyr

Med kostymerna till föreställningen Barnen från Frostmofjället vill Helena Weegar ge en gåva till barnen i publiken. De ska få se något som hänt ”på riktigt”.
– Jag tänker mig att barn skulle kunna tycka att det var intressant och att det är ett äventyr. Laura Fitinghoff skrev ju det här för att hon ville berätta om hur det var. Och det är en bra utgångspunkt, säger hon.

Den klassiska boken Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff utspelar sig under svältåren i Sverige, och i Helena Weegars kostymer till föreställningen kommer tidsperioden att märkas som ”ett diffust 1800-tal” med kläder som har ett uttryck av förr i tiden.
– Det är alltid så att man placerar en föreställning i någon tid och plats. Det är ett viktigt beslut man tar. Och vi ville skildra den här tiden av svält. Det är en historisk händelse som vi har tagit fasta på, säger Helena.

”Vi” är det konstnärliga teamet som arbetat nära varandra inför idépresentationen.
– Men det är regissören som sätter tonen.
Totalt innehåller föreställningen 26 kostymer fördelade på nio skådespelare. Vissa kostymer plockas ihop från teaterns förråd och patineras, medan andra kräver tillverkning i teaterns kostymateljé. Helena poängterar att det handlar om ett grupparbete.
– Hantverkskunnandet är stort och jag får både energi och bra förslag från kamraterna där.

Kostymerna kommer inte att vara helt historiskt korrekta, utan fantasin och känslan får stort utrymme, berättar Helena.
– Om man skulle vara helt realistisk skulle man gå omkring i bara gråa kläder, tror jag.
Men det är ingenting som Helena vill. Hennes kostymskisser visar en mångfald av folkloreinspirerade kläder, mörka, långa kjolar, förkläden och vida sjalar, men också fantasifulla kreationer, där matmor i det rika hushållet får ett förkläde mönstrat med korvar och där karaktären Pappa Kronhjorts kostym täcks av skogsgröna blad.

Målet är att snabbt visa karaktären med hjälp av kostymen.
– Om man ska visa något som någon ska förstå kan man inte lägga in för mycket i samma person. Man måste fort se vad det är för karaktär.
Karaktären Gullspira har varit en utmaning att mejsla fram. Helena har landat i att hon är ”någon blandning av helylle och fåfäng”.
Men när denna intervju görs är Gullspira inte riktigt klar.
– Men jag vet ungefär. Det är ju en berättarkaraktär, säger Helena.

"Det kan vara spännande med historia också. Jag har alltid tyckt om barnteater som är ett äventyr."

Inspirationen till kostymerna har hon bland annat hämtat från gamla foton, som Kirunafotografen Borg Meschs bilder.
– Jag har försökt tänka att de inte bara är trashankar som släpar sig fram, utan att kläderna har någon form av karaktär. Samtidigt tycker jag att man får ta något ur sin fantasi. Man behöver inte sitta och teckna av.  

Genom kostymerna drar Helena också en parallell till förra årets julkalender, med tidsresor hundra år tillbaka i tiden.
– Jag undrar om inte tidsresor kan vara någonting som barn tycker är spännande. Det kan vara spännande med historia också. Jag har alltid tyckt om barnteater som är ett äventyr.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Fakta/Helena Weegar
Scenograf och kostymdesigner. Utbildad på scenografiskolan i Skellefteå. Tidigare arbetat som scenograf och kostymdesigner på Västerbottensteatern i Skellefteå. Kostymdesigner på uppsättningarna La strada del amore och Nybergs mekaniska verkstad på Norrbottensteatern.