Koreografi som utgår från karaktärerna

När Johanna Lindh skapar koreografin till Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton är utgångspunkten karaktärerna, historien och musiken. Men hennes mål är också att det ska vara roligt.
– Det är spännande att jobba med ett manus, nära en kompositör och det är roligt att jobba med folk som inte är dansare och få dem att göra saker som de inte trodde var möjliga, säger hon.

Historien är välbekant – Tage Danielssons hjärtevärmande historia om den fjortonårige Karl Bertil som likt sin hjälte Robin Hood tar från de rika och ger åt de fattiga. När Norrbottensteatern sätter upp teaterversionen av filmen dansar ensemblen mer eller mindre genom hela föreställningen, även om det inte alltid handlar om rena dansnummer.
– Det är också hur man rör sig i rummet, var man befinner sig, den fysiska rörelsen i rummet. Det är inte nummer som bara dansas eftersom de måste sjunga, inte vara för andfådda och andra saker som ska tas hänsyn till, säger Johanna Lindh, koreograf.

Hon är själv dansare i grunden och har bland annat arbetat i Cullbergbaletten i tjugo år. Hennes karriär som koreograf började med att hon själv var med i en teaterföreställning. Där gav hon förslag på övergångar och sceniska lösningar till regissören John Caird.
– Nästa gång han kom tillbaka ville han att jag skulle jobba med honom.

När hon sedan pensionerade sig som dansare fick hon fler och fler uppdrag som koreograf och har jobbat med både teater, opera och musikal, bland annat på Dramaten, Dalhalla, Dalateatern och Örebro Länsteater.
Där lärde hon känna Isabelle Moreau, som nu regisserar Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Isabelle kallar föreställningen för en jazzmusikal, något som färgar av sig på koreografin, även om det inte är rena jazzdans-nummer.
– Jag har försökt koreografera utifrån karaktärerna, historien och musiken, hur karaktärerna rör sig till musiken och vad vi vill berätta med historien. Först får de lära sig koreografin, stegen. Sedan jobbar vi på det, förbättrar och anpassar saker som inte fungerar.

Det är viktigt att utgå från personen man jobbar med, när man arbetar med skådespelare och inte professionella dansare, berättar Johanna.
– Jag försöker göra så att det ska bli roligt att spela. Det värsta som finns är när man ska gå in och dansa en föreställning som man tycker är tråkig. Det är alltid en utmaning i början för folk som inte är vana att ta koreografi, men det ska vara på en nivå som känns hanterbar och rolig. De ska känna att de äger det så att de kan gå in och spela sin roll och känna att de har kött på benen.

"Det är en otroligt fin och multibegåvad ensemble."

Halvvägs in i repetitions-perioden återstår en del praktiskt arbete, berättar Johanna.
– Att förbättra det som fungerar och förändra det som inte fungerar. De ska få chans att repetera det flera gånger så att det sätter sig i kroppen.
Sången och rörelserna ska synka ordentligt, och när kostymer och skor läggs till påverkar det skådespelarnas sätt att röra sig.

Med några veckor kvar till premiär känner Johanna att de är på god väg.
– Det ska bli jättekul med den här sista halvleken, när man får sätta alla detaljer, finslipa och ta det ett steg vidare. Det är jättekul att jobba med den här ensemblen. Det är en otroligt fin och multibegåvad ensemble.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg