”Det är fantastiskt att få se sin idé bli verklighet”

Böljande havsblå tyger, ett korallrev, skojiga havsdjur och en operasjungande blåsfisk. Vårens barnföreställning Hajar du? utspelar sig i en fantasifull undervattensvärld.
– Jag månar verkligen om den här miljön, om havet, säger Therése Lindberg, regissör.

Idén till pjäsen, som hon också skrivit manuset till, kom till henne för sjutton år sedan. Therése, som egentligen är rädd för djur, var i Thailand för att ta dykcertifikat, och upptäckte en helt ny värld.
– Jag hade aldrig sett den här världen innan. Det är som en till värld att upptäcka, en jättevacker värld, mycket färger och roliga saker! Roliga och konstiga djur som man aldrig någonsin har sett, säger Therése och vänder sig in mot korallrevet i scenografin.
– Man kan ju tycka att det här är teatralt men det här är ju helt realistiskt. Och ett undervattenstema passar ju verkligen en teaterföreställning.

Men bilden av den vackra undervattensvärlden hon hade upptäckt, krockade snart med insikten om att hajarna i havet var nära utrotning, något hon blev medveten om efter att ha sett dokumentären Sharkwater, som handlar om hur hajar rovfiskas till hajfenssoppa.
– De tar deras fenor för att göra hajfenssoppa. Resten av hajen tar de inte tillvara på utan de dumpar kroppen överbord när de lever. Så det som händer med hajen är att den drunknar, för att de inte kan simma utan sin fena. Det är förfärligt, sådant plågeri, säger Therése.
Samtidigt gick hennes brorsbarn omkring och sjöng på barnvisan om ”Mamma haj”.
– Människan uppfostras i att vara rädd för hajar. Men det är helt obefogat egentligen, det är tvärtom. Det finns ingen som kämpar för deras överlevnad. Och det gjorde mig så himla ledsen.
Det var då Therése bestämde sig: hon skulle skriva en pjäs för barn, för att berätta om hajarna.
– Varför ska de uppfostras till att vara rädda för hajar när jag visste att de inte behövde det? De i den här åldern är ju ganska fascinerade av hajar snarare, kan mycket om hajar.
Att Mamma haj-låten skulle vara med var självklart, likaså att barnen i publiken skulle få delta i föreställningen. Och pjäsen skulle handla om två hajkompisar där ena hajen blir av med sin fena.
– Sedan blev det aldrig att jag satte mig och skrev, utan den låg och marinerades i mitt huvud.

Men för några år sedan frågade teaterchef Gunilla Röör om hon skulle vilja regissera.
– Då råkade jag nämna den här hajpjäs-idén.
Gunilla nappade genast på idén och bad Therése skriva ett synopsis, med tydliga deadlines.
– Då var det bara att sätta sig och skriva. När jag väl började skriva var det väldigt lustfyllt.
Och sedan några veckor tillbaka repeteras pjäsen för fullt på Norrbottensteaterns scen 3. Pjäsen innehåller en massa lekfulla inslag och färgglada havsdjur, bland annat en sammetslen, röd bläckfisk med långa armar, en operasjungande blåsfisk och en slemmig rosa blobbfisk.
– Det är extra allt, säger Therése.
Det lekfulla i föreställningen har även gått som en röd tråd genom repetitionerna, där skådespelarna Nora Bredefeldt och Maja Runeberg gestaltar de två hajkompisarna Billie och Charlie.
– Allt i den är som en lek, och det har verkligen varit som en lek att jobba fram den också, säger Therése.
Men lite läskiga inslag finns det också plats för, något som de fått balansera och stämma av med varandra så att inte barnen blir rädda.
– Det är många som är rädda för hajar, det handlar ju om en läskig sak. Och barnen är små.
Även scenografin har gjorts med barnen i åtanke. De ska kunna gå fram och känna på korallrevet, och varsamheten om havsmiljön är också en linje i föreställningen. Barnen får lära sig att vara rädda om korallreven i havet, och mycket i scenografin har återanvänts från tidigare föreställningar.
– Jag månar verkligen om den här miljön, om havet, säger Therése.

Nu stundar premiären, därefter en stor turné i länets förskolor, till bland annat Älvsbyn, Karesuando, Vittangi, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
– Det här är extra häftigt för det är den här sjuttonåriga resan som har premiär. För mig är den här föreställningen så mycket större, på något vis. Jag har tänkt på det här så länge och jag är så otroligt glad att det här blir av. Det är verkligen fantastiskt att få se sin idé bli verklighet. Det är många saker som gör att det här blir ett hjärtebarn och väldigt speciellt för mig, säger Therése.
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund

Till föreställningen