Hoppa till innehållet
23 februari 2023

En hyllning till fantasin, leken och barndomen

Astrid Lindgrens sagovärld har följt Therése Lindberg genom livet. Hon har lyssnat på berättelserna som liten, spelat i uppsättningar på Astrid Lindgrens värld och hennes första roll på Norrbottensteatern var i föreställningen Ronja Rövardotter. Nu regisserar hon familjeföreställningen Allrakäraste syster.
− Den ligger mig så varmt om hjärtat, säger hon.

Astrid Lindgrens berättelse Allrakäraste syster är en välkänd sagoklassiker som handlar om Barbro, den lilla flickan som känner sig bortglömd av sina föräldrar och som fantiserar fram en egen värld under rosenbusken Salikon, där hennes tvillingsyster Ylva-Li bor.
− Det är en av de sagor som min mamma läste mest för mig när jag var liten. Jag känner den väldigt väl, säger Therése.

Hon har tidigare gjort inhopp som regissör i Norrbottensteaterns föreställning Lappricka pappricka av Lennart Hellsing, och regisserat uppsättningar både på Lule Stassteater och Astrid Lindgrens värld.
Men det här är hennes första helt egna regiuppdrag på Norrbottensteatern.
Det började med att hon nämnde för teaterchef Gunilla Röör att hon ville utmana sig själv och regissera igen.
− Och så en dag kallade hon upp mig och sa att ”Jag har en pjäs som jag skulle vilja att du regisserade”, om du vill. Och det är Allrakäraste syster. Jag blev jätteglad, för den ligger mig så varmt om hjärtat, säger Therése och berättar att det var ”som att knyta ihop säcken.”
− Astrid har följt mig genom skådespelar- och regilivet. Det är skönt i början när man ska slänga sig ut i något nytt, att känna trygghet. Och det gör jag med hennes sagor. Jag får idéer och det känns bara lustfyllt.
Vad vill du göra för en föreställning?
− Jag vill ta tillvara på den varma och smått sorgliga historia det är, men också brodera ut leken och fantasin.
Med ett manus på bara sju sidor, var det till en början en utmaning att se framför sig en föreställning på fyrtiofem minuter.
− Det är en kort bok och en kort pjäs, säger Therése som började fundera på var hon skulle hitta ställen i pjäsen där hon kunde stretcha materialet.
Lösningen blev en interaktiv föreställning med koreografiska inslag där barnen i publiken får följa med under berättelsens gång.
− Det är en hyllning till fantasin, leken och barndomen. När jag såg slutet själv fick jag en tår i ögat. Man kopplar det så starkt till ens egna liv, ens egen barndom. När man får det perspektivet som vuxen blir det så himla fint, sorgligt, glädjefyllt. Det är så mycket känslor i det.

Repetitionsarbetet har präglats av mycket kreativitet mellan konstnärligt team och ensemblen, och har gått strålande, berättar Therése.
− Man vet aldrig hur det ska gå innan. I det här fallet kunde jag omöjligt förutse hur lång tid det skulle ta, för det var så mycket vi skulle skapa på plats. All koreografi, utfyllnad i form av rörelse och alla lekar med barnen. Allt det har kommits på under resans gång.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Läs mer om föreställningen och SE BILJETTER

Fynda i vår kostymloppis!

Vi har rensat i våra kostymförråd och har nu en massa fina damblusar, skjortor och toppar från...

”Ljuset är på dem som inte brukar ha ljuset på sig”

I Stenar i fickan spelar statisterna huvudrollen. Det var en av de saker Daniel Goldmann gick...

”Vi ville bjuda på en maxad föreställning”

En maxad kostymföreställning i olika teman, där allt ska hänga ihop. Det var grunden när Tova Li...

By Formsmedjan. Powered by Yago