Årets sommarteater: Från berättande konsert till ösig revy

Liksom för två år sedan bygger årets sommarteater, Popkvinnor – andra sommaren, på boken Kvinnorna som formade pophistorien av Anna Charlotta Gunnarson. Men denna gång blir det både mer musik och mer dramatik.
− Där den förra föreställningen var mer konsert med berätteri, är det här en revy. Eller, om man vill prata med Brecht, en episk teaterföreställning, säger Rasmus Lindberg, regissör.

Att det blev en uppföljare på förrförra årets succé beror på att föreställningen blev så uppskattad, samtidigt som så få personer, på grund av pandemin och begränsat antal platser, fick möjlighet att se den.
− Vi ville ge det här materialet en ny chans. Vi tycker att Anna Charlotta har skrivit en väldigt bra bok om det kvinnliga osynliggörandet genom musikhistorien, säger Rasmus.
Den stora skillnaden den här gången är att produktionen är betydligt större.
− Vi har utökat ensemblen till åtta personer, utökat budget och tillverkning. Det medförde också att vår chef Gunilla önskade mer gestaltning av berättelsen. Där den förra föreställningen var mer konsert med berätteri, är det här en revy. Eller, om man vill prata med Brecht, en episk teaterföreställning, säger Rasmus.

"Vi ville ge det här materialet en ny chans."

Han har också skrivit manuset, även om grunden fanns i den tidigare uppsättningen.
− Vi har velat behålla det som var bra. Samtidigt har vår kapellmästare Martin Sundbom behövt arrangera om mycket av musiken efter den nya och utökade sättning som vi har nu. Men jag har utgått ifrån den förra föreställningen och sedan lagt till och utökat det befintliga materialet.
Vad ville du särskilt lyfta?
− Det är en berättelse som spänner över trehundra år. Då vill man ju såklart berätta så brett som möjligt, om så många genrer som möjligt, om så många situationer och länder som möjligt. 

Det var Anna Charlottas förmåga att peka på ”det lite onämnbara” som Rasmus gillade när han läste boken.
− Ibland kan diskriminering vara tydligt, en händelse, ett övertramp, ett övergrepp. Men det mesta av diskrimineringen är ju glastaket, den lite svårbeskrivna känslan av att det alltid går en emot, man blir aldrig vald. Och det tycker jag att hon är bra på att belysa med ett påläst och analytiskt förhållningssätt.
I ett rappt tempo tar sig föreställningen igenom trehundra år av begåvade, musikaliska kvinnor som fått stå i skuggan av männen, allt från Mozarts syster Nannerl på 1700-talet, till Bessie Smith på 1930-talet, och Dolly Parton och Whitney Houston några årtionden senare.
Har du någon favorit bland alla berättelser?
− Svårt att plocka ut något men partiet om fyra av de svarta kvinnorna som startade rock n’ rollen, men som blivit snodda på den historieskrivningen av vita män som Elvis Presley, Buddy Holly och Bee Gees, säger Rasmus.

Efter premiär och föreställningar på Hägnan blir det tre veckors turné i länet.
 − Vi längtar! Det är en himla engagerad ensemble och det är också väldigt livgivande att hålla på med musik och revy. Även om det är i grunden ganska tragiska berättelser är det väldigt lustfyllt alltihop, säger Rasmus.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Läs mer om föreställningen här