”Det här går att göra en scenisk berättelse av”

När regissör Michaela Granit läste biografin om världssopranen Jenny Lind trädde bilden bakom megastjärnan fram: en fighter med tuff bakgrund och en komplex relation till sin mamma. Den bilden ville hon lyfta fram i uppsättningen Näktergalen. I oktober får pjäsen sin urpremiär på Norrbottensteatern.

Föreställningen bygger på Ingela Tägils bok Näktergalen. En biografi över Jenny Lind. För några år sedan fick Michaela boken av teaterchef Gunilla Röör. Då visste hon inte så mycket om Jenny Lind, annat än att hon var en briljant sopran med eget porträtt på femtiokronors-sedeln.

Men när hon läste boken fastnade hon för hur Ingela Tägil visade bilden bakom den världsberömda operastjärnan; hennes bakgrund, den tidens syn på att hon var född utom äktenskapet men också den komplexa relationen till mamman.
– Kontexten är så viktig. Boken börjar med att mamman tar ut skilsmässa för den första mannen hon lever med. Sedan kommer Jenny. Hela den här kraften som finns i mamman. Den här biografin går bakom bilden. Då kan man börja känna att det här går att göra en scenisk berättelse av, säger Michaela.
Hon ser berättelsen som tre lager; Jenny Linds livsbåge, bilden bakom framgången och det hårda arbetet för att hela tiden bli bättre.
– Kampen hon hade, som alla konstnärer har. Du kan vara hur begåvad som helst men det måste vara en väldig viljestyrka bakom att vilja bli bättre, säger Michaela.
Hon ser också en parallell till dagens kändisskap och den tidens sätt att se på kvinnor.
– Man projicerar någonting på alla kändisar, och det tyckte jag också var intressant. Den här oskyldiga näktergalen, oskyldiga flickan. Det var ju perfekt att projicera allt på henne. En oskyldig flicka som sjunger alla de här fantastiska rollerna med hög, fin stämma. Den bilden lever ju kvar. Det Ingela Tägil gör är att hon går bakom den bilden. Det var det jag fastnade för. Kontrasten mellan de här två bitarna. Då börjar det bli spännande att berätta hennes historia.

Ramarna från teatern var att uppsättningen skulle göras med tre skådespelare och tre musiker, och det gav Michaela idén att göra uppsättningen i en form som visar tre sidor av Jenny: det lilla barnet Jenny som slits mellan mammans famn och fosterhem, den unga Jenny som blir upptäckt, och fightern som tar sig fram och blir sångerskan och scenpersonen. Men där finns alltid en längtan efter ett hem.
– Det blir ju en väldig drivkraft i hennes liv, så mycket handlar om överlevnad också.
Att använda berättarformen med de tre sidorna av Jenny Lind har varit en väldigt rolig form att arbeta med, berättar Michaela.
- Den är utmanande och intressant att jobba med och kräver sina skådespelerskor. Och de har jag. De är fantastiska. För de här tre rollerna krävs det att bemästra sången, operan och skådespeleriet. Och det gör Kristine, Karin och Hanna. Det är en förutsättning för att kunna göra en sådan här föreställning.

Under idépresentationen i våras visade Michaela olika mood boards med bilder på Jenny Lind, men också inspirationsbilder på konstverk av William Turner och Mark Rohtko.
– Jag jobbar ofta så när jag får sådana här uppgifter. Jag fyller mig med otroligt mycket. Sedan är det olika lager som regissör som jag jobbar med. Det visuella, bildmässiga, och rörelsen är viktig. Jag hämtar väldigt mycket inspiration från konsten.
Den rumsliga gestaltningen och det koreografiska har också varit otroligt viktig, berättar Michaela.
– Scenrummet är som en vriden scen. Rummet skiftar både livet framför och bakom själva scenen. Man kan gå in och ut. Det växlar hela tiden så att det blir en slags organisk rörelse.

Hon beskriver uppsättningen som en hybrid av musikteater, opera och gestaltning, och lyfter Tomas Isacssons nyskrivna musik med ”en ton av 1800-tal” som en viktig ingrediens.
Operainslagen gör också att det blir en annorlunda arbetsprocess där varje arbetsdag kräver repetitioner med mycket sångteknik och musik.
– Men jag måste alltid lägga grunden, gestaltning.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg
Repetitionsbilder: Josefin Wiklund

Fakta/Michaela Granit
Aktuell som regissör för föreställningen Näktergalen som har urpremiär den 5 oktober på scen 2. Regisserat flera uppmärksammade teateruppsättningar på nordiska scener, bland annat Dramaten och Stadsteatern i Stockholm, Svenska teatern i Helsingfors och Norska Riksteatern.
Hon har skrivit pjäser, dramatiserat och iscensatt romanen Svinalängorna och antologin Lyckliga slut av Susanna Alakoski. På Norrbottensteatern har hon tidigare regisserat Den stora elden av Roland Schimmelpfennig.

Till Näktergalen