”Jag blev förälskad i boken”

När Karin Kickan Holmberg läste Olga Tokarzcuks roman Styr din plog över de dödas ben blev hon totalt förälskad. Nu sätts boken upp som pjäs på Norrbottensteatern där den har sin Sverigepremiär.
– Det är en stark berättelse, rolig, knäpp och ömsint.

Från sitt regissörsbord i gradängen följer Karin Kickan Holmberg repetitionerna på scen två.
Skådespelarna Maja Runeberg och Karin Paulin, i rollerna som Svarta rocken och Janina, repeterar en scen som utspelar sig på den lokala polisstationen. Kickan följer koncentrerat med, bläddrar i manuset, lyssnar. Med ett ”Bra, tack, hörni”, bryter hon och går upp på scengolvet, ger skådespelarna feedback innan de tillsammans resonerar om karaktärernas utveckling.

Den Nobelprisade romanen Styr din plog över de dödas ben är en okonventionell deckargåta som kretsar kring huvudkaraktären Janina, en medelålders kvinna som har dragit sig tillbaka från samhället och bor i sitt lilla hus på den polska landsbygden. Hon ägnar sig mest åt astrologi och poesi och ömmar för skogens vilda djur. Men så en dag sker ett mord på hennes granne, som hon kallar Storfot, och hon dras motvilligt in i mordutredningen.
– Jag blev verkligen förälskad i boken. Dels hennes språk, det är så mycket humor i den, så mycket värme. Det jag fastnade för var Janina, hur hon framhärdar i sin vision att djuren ska ha lika mycket rätt som vi människor på jorden. Det är huvudtemat, säger Kickan, och radar sedan engagerat upp flera sidoteman som boken innehåller: vrede, försoning, det rationella, det irrationella och passion.
– Jag tycker det är en stark berättelse, rolig, knäpp och ömsint.
Tillsammans med dramatikern Lotta Grut, som hon driver Unga Roma tillsammans med, föddes idén om att göra en pjäs av berättelsen. Efter en vindlande väg för ett godkännande av Olga Tokarczuk själv, tog manusarbetet fart och ett utkast skickades till Gunilla Röör på Norrbottensteatern.
– Där började det. Och sen ringer Gunilla och säger att ja, vi vill ha det här, säger Kickan.

I början av januari började ensemblen repetera med ett helt nyskrivet manus. Kickans och Lottas arbetsmetod har tidigare byggt på att Lotta är med som dramaturg under repetitionerna, men de senaste åren har Kickan ”tränat på att vara själv”.
– Det är lite läskigt. Men den här gången har jag så begåvade skådespelare. Och inte bara att de är begåvade på scenen. De är dramaturgiskt begåvade och den här konstellationen som de här fyra har, är helt ovärderlig. Det är fantastiskt, säger Kickan om ensemblen, som förutom Karin och Maja även består av Jonas Hellman Driessen och Per Sandberg.
Med ett manus som bygger på en bok kan det lätt bli för mycket text i manuset.
– Det kan jag ibland ha svårt att uppfatta när jag sitter, såhär. Jag behöver gå upp på golvet. Där kommer min profession som skådespelare in. Jag är ingen skrivbordsprodukts-människa på det sättet, jag måste ha upp dem. Så egentligen behöver jag mer tid än en skrivbordsutbildad regissör för jag är mycket mer kött, upplever jag. Det är därför jag vågar regissera, för att jag kommer från hantverket från början.

De senaste veckornas intensiva repetitioner beskriver Kickan som ”kokande” där hon sökt efter fart och struktur.  
–  Nu har de varit mer på scenen. Det har kommit mer frågor. Förut var det jag som gick med allting. Nu har jag breddat så nu är det vi som ska hitta det här med scenografi, kostym och mask, ljus och ljud. Jag älskar det kollektiva, den gemensamma processen.
I början av mars är det efterlängtad Sverigepremiär på Norrbottensteatern.
–  Det är jättekul, säger Kickan.
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund