”Sagan grep tag i mig”

I tjugo år bar Anna Mannerheim på drömmen om att göra en folkvisemusikal. Med Den skrattande drottningen blir drömmen sann.
– Jag tycker det är roligt att få presentera den sortens musik, vårt musikarv, för barnen. Och sätta ihop det med en gammal saga.

Den skrattande drottningen handlar om en ung hovdam som i sin iver att bli sedd och älskad, köpslår med en elak häxa om sina tårar. Hon får ett klingande skratt istället för trista tårar, och dessutom vinner hon både prinsens kärlek och hovets beundran. Och så var sagan slut och livet perfekt, eller?

Pjäsen bygger på sagan Drottningens halsband av Anna Wahlenberg, en berättelse som finns med i den klassiska sagosamlingen Tomtar och troll.
Och den boken fanns hemma hos Anna Mannerheim när hon var liten.
– Den där sagan grep tag i mig, jag tyckte om den, säger Anna.
Hon hade också en gammelmormor som sjöng skillingtryck och folkvisor och berättade sagor för henne.
–  Hon var avlägsen släkt med Maritza Horn och därför fick vi en skiva med Maritza Horn som hette Jämmer och elände. Det är bara skillingtryck och handlar om folk som dör. Och jag lyssnade på den och grät. Det var jättehärligt! Det var katharsis, liksom.

Och någonstans stannade de där skillingtrycken kvar. Anna lärde sig dem utantill, sjöng och grät inne på lågstadiets toaletter tillsammans med sina kompisar.
– Jag var väldigt tagen av skillingtryck men jag tycker också väldigt mycket om folkmusik, tycker liksom att det har klingat i mig.
När hon senare som skådespelare lärde känna en klassiskt skolad violinist som också spelade folkmusik, föddes idén med en folkvisemusikal. Och under årens lopp har hon letat efter ett sammanhang där de känslosamma skillingtrycken, det magiska från sagan och folkmusiken kunde sammanstråla.
– Den är en gammal idé som fått växa. Nu kommer den till liv här! Jag tycker det är roligt att få presentera den sortens musik, vårt musikarv, för barnen. Sätta ihop det med en gammal saga, och att det handlar om känslor, säger Anna, som beskriver föreställningen som ”väldigt rolig ena stunden och jättesorglig andra stunden.”
– Jag hoppas att folk kommer skratta och gråta.

Sagan och de stora känslorna avspeglas även i Amanda Cederquists scenografi och kostym, som är både fantasifull och generös.
– Teatern firar ju fyrtio år i huset och det här är en present till barnen. Det är mycket som händer och vi leker med teaterformen. Vi jobbar ganska förhöjt och stiliserat, clownigt ibland. Men vi gör det alltid med ett oerhört sant hjärta. Och eftersom det är en barnföreställning är den inte så lång. Då kan det vara snabba vändningar, och vi leker med teaterformen. Vi hittar på, gör magiska förvandlingsnummer här och var.

Arbetat med referensgrupper
Under repetitionerna har referensgrupper från årskurs 2 bjudits in som fått se föreställningen växa fram.
– Jag brukar kalla dem för våra experter. Och dem kan jag fråga vad de tycker, om de förstår saker eller inte, säger Anna och berättar att det varit viktigt att se referensgruppens reaktioner.
– Det är viktigt att testa, är det för läskigt, för tråkigt? Publikmötet är ju grunden för teatern och jag tycker det är roligt att leka med det. Jag låter skådespelarna komma ut till publiken, publiken blir inbjudna att komma in i sagan, och vi har ingen fjärde vägg: jag ber ofta skådespelarna rikta sig direkt till publiken. Eller tänka via dem.
Ett uppdrag som Anna brukar ge skådespelarna är att de någon gång under föreställningen ska ha tittat minst 20 barn i ögonen.
– Jag vill att barnen ska känna sig sedda under föreställningen. Det låter ju petigt och larvigt, men teater är en av de få konstformer där det verkligen är NU. Den finns bara nu, i just det här rummet, med just de här skådespelarna, tillsammans med just den här publiken. Det vill jag att vi använder, det ska kännas. Då vill jag nyttja det nuet och att vi är i samma rum.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Fakta/Anna Mannerheim
Regissör, skådespelare och dramatiker, utbildad på Teaterhögskolan i Göteborg. Har en master i fördjupat skådespeleri, om hur rummet påverkar skådespeleri och publik. Aktuell som regissör för familjeföreställningen Den skrattande drottningen på Norrbottensteatern. 

TILL FÖRESTÄLLNINGEN