”Det är en tematiskt aktuell historia”

Med sånger som Min soldat och Säg det med ett leende blev Ulla Billquist en av sin tids största artister. Men i Vanna Rosenbergs pjäs Köp hjärtan framträder en annan bild, av en kvinna som äntligen får uttrycka sin förbjudna kärlek.
– Jag vill skapa en föreställning som genom sin distans till livet just ger oss en chans att komma nära det, säger Vanna.

Kulörta lyktor lyser upp scen 3 på Norrbottensteatern där pjäsen Köp hjärtan just nu repeteras. På scenkanten sitter Karin Paulin och nynnar på en av sångerna i Ulla Billquists låtskatt som är med i föreställningen. Vanna Rosenberg lyssnar, och ger sedan instruktioner om vad Karin ska göra. I just denna scen ska notblad ur en koffert hastigt letas fram, samtidigt som Karin ska sjunga ett potpurri ackompanjerad av Tomas Isacsson på piano.

För knappt tio år sedan spelade Vanna Rosenberg själv rollen som Ulla Billquist när föreställningen sattes upp på Stockholms stadsteater. Hon skrev även manuset ”i ljuvligt samarbete” med Jonna Nordenskiöld.
Nu arbetar hon återigen med föreställningen, denna gång som regissör, och Karin Paulin gestaltar den ikoniska sångerskan.
– Jag var naturligtvis väldigt ödmjuk inför regiuppdraget men jag måste säga att jag tycker det är så fantastiskt roligt! Det är en gåva att jag fått möjligheten att prova på det här. Och nu när jag får jobba med Karin och Tomas, det är som jubelkörer som konstant sjunger i mig. Dels tycker jag att materialet tack vare skådespelarnas förmåga och begåvning växer. Och hos Karin finns det en intuitiv briljans som jag faktiskt inte alls har själv, säger Vanna och skrattar.
– Jag kan i lugn och ro se, få idéer och lyfta. Jag tycker om att i lugn och ro och tillsammans, förfina.

Ulla Billquists musik präglade Vanna redan i unga år, med en morfar som nynnade på låtarna, och hon beskriver det som att hon hade ”turen att ha en skönsjungande morfar som blev min radio”. 
Men det var under arbetet med Elsie Johanssons pjäs Nancy Victoria på Uppsala stadsteater, som utspelade sig under 1930-talet och där Vanna spelade en av rollerna, som hon verkligen upptäckte Ulla Billquists sånger.
– Det blev en del av mig, jag kände att jag ville fortsätta lyssna.

Från början var det klangen i Ullas röst som hon föll för, en unik klang från en annan tid. Men också helheten i sångstil, texter och arrangemang lockade Vanna, som började skriva på ett manus om sångerskans liv.
Under sin storhetstid på 1930-talet spelade Ulla Billquist in hundratals sånger och var vida känd i hela landet, men när hon dog 1946, endast trettioåtta år gammal, uppmärksammades det bara med en notis i tidningen.
– Tystnaden kring hennes död rymde ett mysterium. Det var inte någon dussinartist. Hon var ju verkligen en av de största stjärnor som Sverige har haft. Hon stod på höjden av sin karriär, valde att lämna detta liv och det skrevs inte något om det. När jag började forska kring det förstod jag att denna tystnad var mångbottnad. Kanske att det fanns, och det här är en spekulation, förutom självmordet i sig, någonting i hennes kärleksliv som också var känsligt. Det var helt enkelt mycket som var tabubelagt, säger Vanna.

Den sorgliga finalen ville Vanna ändra på i sin pjäs. Hon ville göra Ulla fri och låta henne uttrycka sig fritt kring sitt liv och sin förbjudna kärlek.
– Jag vill skapa en föreställning som genom sin distans till livet just ger oss en chans att komma nära det. Det är en tematiskt aktuell historia. Vi lever i en tid där den sortens kärlek som Ulla kände gentemot det andra könet är fortsatt förbjuden i så många länder. Det finns många saker i föreställningen som är tankeväckande. Hursomhelst, vårt behov av tröst är lika stort som då. Och ingen tröstade bättre än Ulla. Nu blir det Karin som med sin röst tar vid.
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund