
”Vi har skrattat så mycket!”
Med näsprotes i silikon, pipskägg och vitt, spretigt hår förvandlas Karin Paulin till karaktären Dartanjang i pjäsen Loranga, Masarin och Dartanjang. Inspirationen? En snäll hippiefarfar.
– Någon som man ändå kan ha sympati för eftersom det också är barn som tittar, säger Isabel Löfgren Roberts, maskdesigner.
Det är några timmar kvar till föreställning, och snart dags för Karin Paulins sminktid i tältet bakom utomhusscenen på Hägnan. Här börjar hon, med hjälp av föreställningsmaskör Sofia Långdahl, förvandlingen till karaktären Dartanjang.
– Dartanjang är farfar till Masarin och pappa till Loranga. De är en liten trio, en speciell familj som bor tillsammans på någon slags gård med sju hus, och Dartanjang bor i vedboden, säger Karin.
Hon känner sin karaktär väl vid det här laget, var med redan när den spelades som sommarteater för två år sedan. Replikerna sitter och att ta upp rollen igen har varit roligt.
– Det är spännande hur mycket som sitter kvar. Kroppen vet mer än huvudet. För mig är det mycket så att jag hör replikerna. När man väl sätter igång är det som en radio, eller som en låt. Så upprepar man den där låten som man har i huvudet, säger hon.
Denna gång har även repetitionsarbetet varit lite annorlunda upplagt där vissa detaljer har lagts till och finslipats. Och det har varit mycket skratt.
– Alltså, vi har skrattat så mycket! Står man bakom scenen och ser någon av kollegorna som sitter på publikplats och tittar på det som händer, då kan man skratta lika mycket åt kollegan som sitter och skrattar åt det som händer på scenen. Vi har roligt, vi är ett bra gäng!
Hennes karaktär Dartanjang känns igen som en äldre herre med vitt, spretigt hår och fräknar, klädd i farfarströja, säckiga långkalsonger och randig pyjamasskjorta. Ibland kompletteras hans outfit med en tropikhjälm, en bagarmössa eller en stickad superhjältemantel.
– Han kan ibland bli lite förvirrad och inte veta riktigt vem han är. Då kan han tro att han är Bagare Bengtsson och blir väldigt förnärmad om någon kallar honom för något annat, säger Karin.
Andra gånger är han Superhjältemannen, Tigertämjaren Olofsson, eller Rörmokaren, som med en stor skiftnyckel i handen kommer in och deklarerar att han ska laga rören.
Rollen kräver både smink, silikonnäsa, pipskägg och peruk och Isabel Löfgren Roberts, som står för maskdesignen, har valt att inte vara så trogen bokens illustrerade Dartanjang. Istället ville hon skapa ”en rolig gubbe som ser kul ut”.
– Eftersom de andra karaktärerna cirkulerar kring Mattias Alkberg och hans långa, röda hår tänkte jag att vi skulle hitta en farfar som skulle kunna vara Lorangas farfar i utseende. En hippiegubbe. Det långa men tunna håret, pipskägg och, från att göra en kvinna till en man, kunna sätta dit en lite större näsa och få leka lite med rynkor.
Den större näsan är en näsprotes som är gjuten i en form.
– Jag har gjutit av Karins riktiga näsa och haft en kopia av hennes näsa i gips, som jag har skulpterat på och gjort en ny näsa. Sedan har vi gjutit upp näsor, och Sofia har närmare trettio näsor som kommer användas under föreställningen. Det är nästan en ny näsa varje gång, säger Isabel, som också försökt ge karaktärerna gemensamma drag och få dem att se ut som en familj.
– Det är ju därför Masarin har rött hår eftersom Mattias har rött hår. Sedan kanske en gång i tiden Dartanjang hade rött hår, men att det nu är vitt.
Förvandlingen till Dartanjang tar ungefär en timme innan varje föreställning. När Karin lagt grunden och satt dit silikonnäsan, kompletterar Sofia med detaljerna: rynkor, fräknar och peruk.
– Hon är ju proffs. Jag skulle inte kunna göra det så bra. Hon lägger rynkorna, förstärker så att det ser ut som att det blir hudveck mellan dem, säger Karin.
Fräknarna är också ett familjedrag hos karaktärerna, och Sofia får dem på plats på ett finurligt sätt, genom att sprätta färg från en tandborste på Karins ansikte.
– Fräknar brukar ofta komma lite ojämnt, att det inte är exakt antal. Då är tandborsttekniken väldigt bra, säger Isabel, som berömmer Sofias arbete.
– Hon har varit duktig på att behålla känslan och stilen. Hon har gjort ett jättebra jobb att behålla Dartanjangs charm.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

”Vår föreställning handlar om närhet”
En lyrikbok om Norrbottens inland. Och en parad av norrbottniska hitlåtar. Det var grunden till...

”Ta er plats, er rättmätiga plats.”
I Teaterhögskolans examensproduktion, klassikern Bernardas hus, får pjäsen en nutida kontext, där...

"Att knäcka nötter vid kungens fötter"
En krönika om vikten av att knäcka i stället för att bli knäckt. "Arbetet vid teatern är att...