En föreställning i ständig rörelse

En glimt av vår egen historia och barns umbäranden i Sverige under 1800-talets svältår. Det var temat som regissör Michael Cocke föll för i Barnen från Frostmofjället.
– Det är ett allmänmänskligt tema, men vi har varit så förskonade från det i Sverige. Men det är inte så länge sedan. Det är mormors mor eller farfars far som har varit med om ett riktigt fattig-Sverige. Att få berätta om det kändes väldigt fint, säger han.

Den klassiska boken Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff, om de föräldralösa syskonen på flykt undan Fattigförsörjningskommittén och risken för att auktioneras bort, utspelar sig i norra Sverige under 1800-talet. Boken har dramatiserats av Mats Kjelbye, och Michaels uppsättning utspelar sig för ungefär hundra år sedan, där geten Gullspira berättar barnens historia.
– Att det är en get som blir deras trygga punkt är väldigt roligt, och tacksamt teatralt. Barn leker för att hantera verkligheten och vi ska försöka göra en så teatralt lekfull föreställning som möjligt, säger Michael.

Det var för ganska precis ett år sedan som han fick uppdraget att regissera pjäsen för Norrbottensteatern. Under det gångna året har han läst in sig på manuset för att hitta en egen ingång till pjäsen, och haft tät kontakt med scenograf, kostymör och maskör.
Han har även pratat mycket med Tomas Isacsson och Martin Sundbom, som skrivit helt ny musik till föreställningen.
– Alla olika konstnärliga delar ska befrukta varandra och bli en helhet. Det är ett väldigt roligt arbete, säger Michael.

Föreställningen ska ge en känsla av hur det är att vara på flykt och att inte ha en fast punkt i tillvaron, sett ur barnens perspektiv. Det innebär mycket rörelse på scenen för ensemblen.
– Det får inte bli en enformig eller förutsägbar föreställning. Det ska vara framåtrörelse, teatralt och lekfullt.

"Det känns inspirerande att berätta att det inte var så länge sedan många barn hade det likadant i Sverige."

Temat med föräldralösa barn på flykt är ”som alla vet, tyvärr aktuellt även idag”, menar Michael.
– Det är ju många barn som har tvingats lämna sina hem och som har kommit till Sverige. Det känns inspirerande att berätta att det inte var så länge sedan många barn hade det likadant i Sverige. Och för de barn som har varit med om det får se en historia som ligger nära deras egen fast i en svensk kontext. Eftersom vi spelar i Norrbotten tycker jag att det finns en extra poäng. Det är på hemmaplan.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Fakta/Michael Cocke
Regissör och konstnärlig ledare för teatern Den gyllene draken.  Tidigare konstnärlig ledare för Folkteatern Gävleborg och Örebro Länsteater. Arbetat med teater både för barn, unga och för vuxna. ”Jag har fått göra otroligt mycket olika, opera, nyskrivet, klassiker, svåra ämnen.”

Föreställningen skjuts upp till våren 2022. Läs mer här