”Pumpen slår. Det är kärlek faktiskt.”

Värme och kärlek. Det är orden som kommer till Gunilla Röör när hon ska sammanfatta åren som teaterchef på Norrbottensteatern.
– Pumpen slår. Det är kärlek faktiskt.

Vintern 2021 kom Gunilla Röör till Norrbottensteatern som regissör för Broarna i Madison County. Det var en mjukstart inför rollen som teaterchef senare det året, samtidigt som hon fick tillfälle att bekanta sig med den teater hon skulle leda.
Men redan i början av sin karriär som skådespelare hade hon vänt blicken mot Norrbottensteatern.
– Redan då hade det ryktet att det gjordes bra teater här. Jag åkte ner till Skånska teatern också, Malmö, och Gävle. Men det var något visst med Norrbottensteatern. Det var häftigt hur teatern låg och det var fina föreställningar.

Som nybliven teaterchef läste hon på om Norrbottensteaterns historia. En recension från en av de första föreställningarna fastnade och gav inspiration till hennes egen vision om teatern.
– Den ska vara folklig, entusiastisk och komplicerad. Väldigt viktigt att teatern är också komplicerad, den får inte bara vara ”kabaré lättsmält”. Sedan har jag det andra knepet, att jag vill klä teatern som en brud. Någonting nytt, någonting gammalt, någonting blått och någonting lånat. Det ringar in att det ska vara klassiker, nyskrivet, någonting som man kanske lånat från någon annan idé. Och sedan det blå, som man inte vet vad det är.

”Jag minns att jag ställde mig i publiken, och bara grät på premiären, för jag blev så lättad över att jag kände att publiken var likadan som jag. Det var ingen skillnad.”

En bred repertoar
Som teaterchef har hon strävat efter en repertoar där publiken fått uppleva både klassiska verk, episka berättelser, oprövad dramatik och musikteater. Hon betonar att alla pjäser som spelats på Norrbottensteaterns scener ligger henne varmt om hjärtat. En av dem var Virginia Woolfs Orlando, som spelades hösten 2022.
– Den blev så där som jag älskar teater. När man kan göra teater utan stora åthävor men att det ändå blir magnifikt. Jag minns att jag ställde mig i publiken, och bara grät på premiären, för jag blev så lättad över att jag kände att publiken var likadan som jag.

Näktergalen som spelades höstsäsongen 2024 handlade om operastjärnan Jenny Lind. Redan sommaren innan Gunilla började på teatern spann hon de första idéerna kring föreställningen och läste böcker om sångerskan.
– Jag visste att det här var en musikteaterscen så jag tänkte att ”det är klart vi ska göra Näktergalen”.
På repertoaren har det också funnits episka helaftonsföreställningar som Fanny och Alexander.
– Det var inte någon nyskapande dramatik men det var en klassiker-omhändertagning. Och det ska teatern också göra.

Repertoaren har vuxit fram både genom hennes egna idéer men också i mötet med Norrbotten, med teaterns ensemble, kompetensen och kapaciteten i huset.
– Alla kan sjunga och spela, vi har två kapellmästare. Det är klart att jag rättade in mig lite efter det. Samtidigt som jag var tydlig med att det är inte någon musikal-teaterchef som kommer här. Jag tycker om musikteater och teatermusik. Och det är det som är en teaterchefs uppgift. Att prägla platsens föreställningar utifrån sin egen smak, men också ta in publiken, förväntningar och se till att alla i ensemblen utvecklas. Det har varit viktigt för mig.

Den första juli lämnar Gunilla över rodret som teaterchef till Fransesca Quartey. Hon beskriver åren på Norrbottensteatern som en nåd.
– På ett sätt är den liten. Men på ett annat sätt är det ändå den största länsteater vi har i Sverige. Att jag har fått nåden att arbeta här och få möta Norrbottensteaterns publik tar jag med värme med mig in i framtiden. 
Text: Andrea Thür
Foto: Josefin Wiklund

ALLA NYHETER