"Det känns så viktigt idag, det här livemötet!"

En föreställning med både allvar och humor, som hittar balansen mellan verklighet och fantasi. Det har varit regissör Hanna Nygårds vision för föreställningen Biet i huvet.
– Jag gillar verkligen att den hoppar mellan den allvarliga tematiken, utsattheten och ensamheten, men behandlar det med en komisk ton, säger hon.

Biet i huvet är den hyllade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennigs första pjäs för barn, och Hanna beskriver texten som både välskriven och rytmisk.
– Den är som en fläta. Det är ett berättande uppdelat på tre, på ett snyggt och smart sätt. Manuset ger väldigt mycket nycklar till scenen.
I fokus står ett barn till alkoholmissbrukande föräldrar. Som en överlevnadsstrategi i en trasslig vardag rör sig barnet i gränslandet mellan verklighet och fantasi, och situationer som är svåra att hantera i verkliga livet fantiseras om till olika ”levels”, inspirerat från spelvärlden, som barnet måste klara av. Att förvandla sig till ett flygande bi till exempel, som kan ta sig igenom köket utan att väcka pappa som sover ruset av sig. Att komma i tid till skolan, eller att hantera saknaden efter någon som önskar god natt på kvällen.
– Jag upplever den som väldigt dynamisk i toppar och dalar. Det som känns kul är att mejsla i de här topparna och dalarna. Att kunna vara lika starkt i både verkligheten och fantasin.

Barnet gestaltas av tre skådespelare med roller utan namn, som symboliserar ”jaget”, eller karaktärerna som jaget möter, en form som öppnar upp för mycket skådespelarhantverk, berättar Hanna. Till exempel ska de snabbt kunna kasta sig mellan olika stämningar och situationer och hitta det gemensamma uttrycket.
– Och varenda stämning ska kännas lika sann och självklar.

Hanna beskriver pjäsen som väldigt koreograferad, med tydliga scenerier för skådespelarna.
– De ska både jobba med det rent fysiskt och samtidigt hitta ton, allvar och den inre processen.
De koreograferade inslagen passar hennes regi alldeles utmärkt, eftersom hon gillar att undersöka en text via rörelse.
– Det är väl därför jag gör mycket bearbetningar för att jag ofta tycker att ord ibland blir väldigt överflödiga på en scen. Jag jobbar mycket bildligt. Det här är en utmaning för mig, nu är det verkligen texten för oss framåt i berättelsen.

Vid några tillfällen under repetitionsprocessen var en grupp mellanstadieelever på teatern som referensgrupp.
– Det är så himla lyxigt att få in referenspublik så tidigt och ha med dem i process. För vi är ju trots allt fyra vuxna personer som ska göra något för en yngre målgrupp, säger Hanna som berättar att deras åsikter och intryck hjälpte henne att navigera rätt.  
– Att få ta del av deras referenser och idévärld har för mig varit väldig tacksamt.

I mars mötte pjäsen publiken och turnerar sedan i länets skolor fram till och med april.
– Det ska bli så himla kul, säger Hanna, som hoppas att föreställningen blir uppskattad.
– Inte bara för att den tar upp ett viktigt ämne utan också att det känns så viktigt idag, det här livemötet! Det skärmlösa mötet och det skärmlösa samtalet som teatern fortsatt kan vara. Och om man tänker på referenspubliken, det har också varit en ynnest, att bara få sitta med en grupp barn och vi jobbar med någonting skärmlöst tillsammans.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg


Fakta/Hanna Nygårds
Aktuell som: regissör för Biet i huvet. Utbildad skådespelare från Teaterhögskolan i Luleå. Har bland annat arbetat som skådespelare på Dalateatern, regisserat på Strindbergs intima teater och Borås Stadsteater. 

Till föreställningen