En föreställning i ständig rörelse

En glimt av vår egen historia och barns umbäranden i Sverige under 1800-talets svältår. Det var temat som regissör Michael Cocke föll för i Barnen från Frostmofjället.
– Det är ett allmänmänskligt tema, men vi har varit så förskonade från det i Sverige de senaste hundra åren. Men det är inte så länge sedan. Det är mormors mor eller farfars far som har varit med om ett riktigt fattig-Sverige. Att få berätta om det kändes väldigt fint, säger han.

Den klassiska boken Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff, om de föräldralösa syskonen
på flykt undan Fattigförsörjningskommittén och risken för att auktioneras bort, utspelar sig i norra Sverige under senare delen av 1800-talet.
Boken har dramatiserats av Mats Kjelbye, och geten Gullspira är den gestalt som berättar barnens historia.
– Att det är en get som blir deras trygga punkt är väldigt roligt, och tacksamt teatralt. Barn leker för att hantera verkligheten och vi ska försöka göra en så teatralt lekfull föreställning som möjligt, säger Michael.

Förra vintern kom repetitionerna igång och premiären var planerad till vintern 2021. Men så kom
pandemin med restriktioner och föreställningen fick skjutas på framtiden.
– Om man ska jämföra med en vanlig repetitionsperiod så hade vi ungefär två veckor kvar till premiär. Allt låg på plats, men på grund av coronan hade vi inte jobbat färdigt med vissa saker, till exempel smink, säger Michael.

Att de lade ner mycket jobb på att filma föreställningen är något som Michael känner sig tacksam över nu.
– Man tror att man kommer ihåg men det är jättesvårt.

Nu är premiären satt till den 16 februari. Två nya skådespelare har tillkommit till ensemblen, Peter Armitstead Åström och Anna Åsdell.
Hur känns det att börja om på nytt?
– Allt känns jätteroligt. Ett repetitionsarbete har olika faser. I början läggs mycket tid på att förstå berättelsen och forma uppsättningen med alla dess delar; rollarbete, rörelser, musik, scenografi med mera. Nu har vi byggt upp en grund och att alla vet till 98 procent vad de gör. Nu blir det ett mer praktiskt arbete för min del. Och jag tycker att vi har kommit rätt långt, säger Michael.

 ...föreställningen ska ge en känsla av hur det är att vara på flykt...

Vissa detaljer kommer Michael att ändra på. Men själva grundidén om föreställningen är exakt densamma, berättar han. Det ska vara framåtrörelse, teatralt och lekfullt, och föreställningen ska ge en känsla av hur det är att vara på flykt och att inte ha en fast punkt i tillvaron.
– Det är vår historia. Människor har varit på flykt och barn har kämpat genom alla tider och gör det nu också. Men det är bra att komma i kontakt med att det inte är så länge sedan. Det är mormors mor som kämpade på, säger Michael.
Vad har du för förväntningar inför arbetet ni har framför er?
– Hade det inte varit för coronan så hade jag bara känt; att vad roligt att få slutföra arbetet! Men det är klart att det finns en oro, vad kommer att hända nu? Men annars ser jag bara fram emot att göra klart. Jag blir tillfreds när jag ser på det vi filmade – det här håller!
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Mer om föreställningen