”Vi har tänt humorns ficklampa och försökt lysa oss fram i mörkret”

Uppdraget att skriva en humorföreställning om att kvinnor haft rösträtt i hundra år var oemotståndligt, berättar Emma Peters. Resultatet blev revyn Ja må hon leva! som hon skrivit tillsammans med Emma Molin.

Sedan några veckor tillbaka pågår repetitionerna på Norrbottensteatens scen 1, där den vanliga gradängen bytts ut och en enorm ljusrigg vakar över scenen.
Emma Peters regisserar den nyskrivna föreställningen som fått namnet Ja må hon leva!. Manuset har hon skrivit tillsammans med Emma Molin, som hon känt ända sedan tiden i humorgruppen Grotesco.
− Jag är bra på att spruta ur mig idéer. Hon är bra på att koka ner dem, säger Emma Peters och beskriver skrivandet som ”ett väldigt bra samarbete.”
− I slutändan kan vi inte riktigt se vem som har gjort vad. 

Men att skriva manuset har inte varit någon enkel väg för duon. Uppdraget gick inte att motstå: att skriva en humorföreställning på temat att kvinnor haft rösträtt i hundra år.
− Sedan drabbades vi ganska snabbt av insikten om att det är så otroligt omfattande. Och vad ska vi ta för grepp på det här? Hur ska vi berätta det här på ett underhållande sätt, och hur ska vi göra det så att publiken blir överraskad? För det är en så viktig ingrediens i komik, att man inte såg någonting komma, säger Emma.
Den röda tråden i föreställningen har ändrats flera gånger. Det har dessutom varit en utmaning att ämnet är ganska torrt, berättar Emma.
De landade i att göra en revy, som enligt klassiskt recept är en humoristisk nummerföreställning med sång, musik och monolog med en satirisk udd.
− Å ena sidan är det tacksamt. Å andra sidan; eftersom ämnet är så omfattande går det inte att bortse från allvaret i frågan. Vi har hamnat i svarta hål under den här processen som har handlat om hur jävligt det har varit. Då har vi tänt humorns ficklampa och försökt lysa oss fram i mörkret.

"Vi har hamnat i svarta hål under den här processen som har handlat om hur jävligt det har varit."

Vändpunkten kom när de funderade över hur de skulle ta hand om ämnet och samtidigt överraska och utmana. Efter att ha vänt och vridit på tematiken bytte de perspektiv och frågade sig vad rösträttskvinnorna från 1921 skulle tycka om världen idag, och vilka utmaningar som finns kvar.
− Vi har uppnått så oerhört mycket. Hundra år av slit och släp. Vad är problemet idag?, frågar sig Emma.
− Det kan ju kännas fegt att inte påstå någonting men det känns också förmätet att påstå sig ha ett svar på frågan, säger Emma.  
Hon beskriver regiarbetet som otroligt roligt och utmanande, men att det också kräver omsorg.
− När man tar publiken och ensemblen i anspråk är det oerhört viktigt att vara omsorgsfull med vad man berättar. Att göra anspråk på att folk ska komma hit i två timmar och titta på en berättelse, det får man inte ta lätt på. Oavsett om man vill underhålla eller berätta något viktigt.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Fakta/Emma Peters
Aktuell: Regisserar föreställningen Ja må hon leva! som har urpremiär den 9 oktober på Norrbottensteaterns scen 1.
Skådespelare i grunden, utbildad på Teaterhögskolan i Stockholm. Medlem i humorgruppen Grotesco sedan 2005. Har tidigare arbetat på bland annat Dramaten, Stadsteatern, Backa teater och Uppsala stadsteater. Undervisat på Calle Flygare teaterskola, läst in ljudböcker.
Ja må hon leva! är hennes första större regiuppdrag.
”Jag har strävat efter att regissera under väldigt lång tid. Som skådespelare älskar jag att repetera, att skapa en teaterföreställning, att fundera kring och leka med hur man bäst kommunicerar med publiken. Det tycker jag är det allra roligaste.”