”Det är en så speciell värld”

En humoristisk, poetisk revy, med härliga figurer och mycket musik. Det är Kabaré Solstugan, en sommarteater som bygger på Staffan Westerbergs livsverk.
– Jag tror det kan vara kul för alla. Alla har någon att identifiera sig med, säger Martin Sundbom, regissör.

Skådespelaren Kristine Gulbrandsen drar den stickade, rosa strump-handdockan Syster Yster över handen, och lyfter upp den lilla modellen av Solstugan på en stor koffert på scenen. Hon ställer om rösten till karaktären, och frågar Erik Kaa Hedbergs handdocka Morfar Herrstrumpa ”hur gammal kan man bli, egentligen?”
Repetitionerna för årets sommarteater går fort framåt. Den 11 juni är det premiär på Hägnan.  
– Jag har gått upp i stabsläge i hastighet, säger Martin skämtsamt.
– Det går jättebra men det går fort.

Det är sjätte gången han regisserar på Norrbottensteatern och denna gång är det ett mer humoristiskt anslag jämfört med tidigare produktioner han gjort.
– Jag tycker om de här episka temana, är förtjust i saker som har stor spännvidd, när det finns liv och död, existentiella frågor. I det här fallet blir det mycket humor. Det är en självklar uppgift som regissör, att man får fantisera kring en pjäs så att man hittar något som berör en.

Uppdraget från teaterchef Gunilla Röör var att sommarteatern skulle vara en best of-föreställning utifrån Staffan Westerbergs verk. Men under en intensiv arbetsperiod i höstas, där Martin både komponerade musiken till En julsaga och dessutom hade flera roller i ensemblen, räckte inte tiden till för att skriva en pjäs också. Så han frågade Gunilla om han kunde skriva manuset tillsammans med sin syster Maria Sundbom, eftersom hon både jobbat mycket med Staffans Westerbergs texter och haft personlig kontakt med honom.  
Tillsammans började de nysta i Staffans samlade verk.
– Det är en så speciell värld. Vi har jobbat väldigt mycket med det här manuset, läst, suttit och pusslat. Det har blivit ett helt nytt manus, säger Martin.
Totalt är det ungefär tjugo timmars speltidsmaterial ur tolv pjäser, som de kokat ner till en helaftonsföreställning i två akter.
– Vi samlade in alla pjäser vi hittade, med lite extra fokus på pjäser som spelats häruppe. Det kändes kul att det mesta är framfört på Norrbottensteatern någon gång, säger Martin.
Den nya pjäsen fick titeln Kabaré Solstugan, och här ryms både enklare komik, det otroligt vackra, det bråddjupa och det barnsliga, berättar Martin.
– Han spänner över väldigt stora bågar.
Ambitionen har varit att göra en föreställning med låga trösklar.
– Det ska inte bli en föreställning bara för finsmakare, utan alla ska kunna njuta av det här och få ta del av den här världen.

Och det är en fantasifull sagovärld som öppnar sig för publiken. Här känns både den puttriga Storpotäten och lilla strumpfiguren Syster Yster igen från Westerbergs barnprogramsklassiker. Men även flera karaktärer från hans pjäser som modellerats om.  
– Alla har funnits men de är också ett sammelsurium av flera karaktärer. ”Tranan”, till exempel, har hetat en massa olika saker men baserar sig på mycket av Sara Arnias olika roller - den äldre, mogna primadonnan.  Studenten fanns i Storgatan, men har också fått andra texter som har passat den unga, där världen är öppen och fri. Lajban har hetat Laban i någon pjäs, han har fått många funderingar kring sökandet efter sina rötter och familj.
Manusarbetet har tagit många, långa timmar, men det som är Staffans signum, den poetiska logiken, har de strävat efter att bibehålla.
– Vi människor behöver någon form av poetisk logik för att kunna hänga med, för att det inte ska bli en poesiafton. Det här är ju teater! Det ska vara full fart och roligt, och fint!

Det är de enkla och associativa som fascinerar med Staffans värld.
– Det är mera hjärta än teknik. När man börjar gräva sig in är det mycket mer finurligt skrivet än vad första anblicken ger. Och det här att allting har en själ. Allt kan leva, på något sätt. Det tycker jag är fint. Han har ju sagt det, teater ska vara enkelt. I de här poetiska bråddjupen så plötsligt sjunger man en rolig låt! Staffan är en estradör. Det finns en underhållningsdjävul i honom, och det syns i texterna.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Till Kabaré Solstugan