”Jag har gått in i ett Scrooge-liv”

Med svart skinnrock, glänsande välkammat hår och ett leende på läpparna spelar Görel Crona rollen som den skrupelfrie snåljåpen Ebenezer Scrooge i En julsaga. En roll med många lager, där promenader på Gültzauudden har hjälpt henne med textpluggandet.
– Det är ett litet, inte helt lätt lagt, pussel, säger Görel.

Det är inte den klassiska bilden av snåljåpen Scrooge som syns i Norrbottensteaterns uppsättning. Här kommer Scrooge in på scenen som en välkammad herre, elegant i välputsade stövlar och kravatt. Inspirationen har regissör Bobo Lundén hämtat från nutidens new public management, även om de allra sniknaste dragen finns kvar, som att Scrooge i sin ensamhet njuter av sin kalla gröt.
Det är en roll med många lager och sorger från hans tidigare liv.
– Den hårda ytan spricker under pjäsens gång. Men det är också den där leende företagsledaren som samtidigt ska vara iskall under ytan. Utan att vara falsk, göra det med övertygelse om att hen gör rätt. Det är ett litet, inte helt lätt lagt, pussel, säger Görel.
När hon fick frågan om hon ville ha rollen som Scrooge, var det en självklarhet att säga ja. Hon hade läst Bobos nya dramatisering av texten, men ställde också en fråga till honom.
– Jag är ju så liten, så kort. Men det tyckte han var en styrka. Det hade jag svårt att se. Att jag är kvinna hade jag inga problem med. Jag har gått på kurs för att vara man, så det tror jag att jag klarar, säger Görel och skrattar.

Att bygga upp karaktären Scrooge har inte varit en helt lätt process, berättar Görel.
– Jag tycker att jag börjar hitta Scrooge först nu. Och det är ju så, man repar och repar. Men nu börjar jag se den kurvan och hur man lägger sig i det här pusslet. Jag är ju lika påverkad som alla andra av bilden av Scrooge.
I Norrbottensteaterns version är Scrooge någon som är beredd att göra vilka grymheter som helst, men med ett leende, berättar Görel.
– Och inte heller tror att hen gör något fel. Och det hävdar jag upprepade gånger, att, jag har inte gjort något fel. Jag har alltid följt lagen till punkt och pricka. Det har gjort mig rik och förmögen. Att man kan, i lagens namn, köra över människor och vara hur grym som helst, för att man har laglig rätt att göra det under kapitalismens tak, säger Görel om sin karaktär.
– Och det har inte varit helt lätt, tycker jag.

Mest utmanande har svängarna i karaktären varit, och i den nya dramatiseringen väljer inte Scrooge den lätta vägen ut.
– Jag tas ju på en livsresa tillbaka i tiden, någonting som vi kanske alla skulle må bra av. Att se, vad hade man för drömmar då, vem var man då, vem är jag nu? Dagböcker är ju samma sak, säger Görel och berättar att hon själv skrivit mycket dagbok tidigare.
– Det är fantastiskt intressant när man börjar titta på sina gamla dagböcker. Jag brukar också hävda att ju äldre jag blir, så blir jag mer den jag var när jag var ung.  Det har varit en jätteintressant process här, i Luleå. Som skådespelare, den vi är, skiner ändå på sätt och vis igenom. Jag har ju upplevt en ensamhet här. Det finns en otrolig ensamhet hos Scrooge, som lever ensam, knapert, i sitt mörka hus. Här har jag lite gått in i ett Scrooge-liv, där jag för första gången sedan 1970-talet har levt ensam, och bor i en ganska mörk lägenhet, säger Görel och skrattar.
– Jag känner precis som Scrooge när han kommer till sitt hem på kvällen. Äter bara nyttig mat, äter kall gröt och tänder ett stearinljus. Nej, jag trivs jättebra i min lägenhet men det är verkligen lite ett Scrooge-liv, därför att det är totalt dedikerat till att plugga texten.
Även om Görel inte haft textmassor att plugga in, måste hon känna till allas repliker för att veta exakt när hon ska komma med sina infall.
– Det tar längre tid att sätta en text nu. Ibland får jag påminna Bobo om ”Bobo! Jag är en av de äldsta i huset här, jag är inte tjugofyra, jag är sextiosex!”, säger Görel.
Under långa helgpromenader har hon också ägnat tiden åt att plugga in texten för sig själv.
– Jag går den långa vägen hem, utmed vattnet och har följt årstiderna. Hur det var otroligt vackert och grönt, och nu börjar löven falla. Och då går jag och testar mina repliker. Folk tror nog att jag är en galen tant som bor inlåst nånstans och går och pratar med mig själv.

"Det här är ingen föreställning där man ska gå hem och grubbla utan det ska vara en förståelig saga..."

Ett par veckor innan premiär arbetade ensemblen med den sista fördjupningen, att sätta alla detaljer inför premiären.
– Inte bara timing-mässigt, utan det publiken ska förstå ska bli klarare och klarare. Det här är ingen föreställning där man ska gå hem och grubbla utan det ska vara en förståelig saga, säger Görel som ser fram emot att möta publiken.
– Men det är väldigt spännande att titta två veckor efter premiär, för då har kanterna rundats av och man är varm i kläderna.  När regissören har åkt hem och premiärpubliken har hängt tillbaka sina blåsor i garderoben, börjar det riktiga arbetet med ensemblen. Man mejslar ihop sig och man blir en familj på riktigt.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg (porträtt) och Josefin Wiklund (föreställningsfoto)

Fakta/Görel Crona
Aktuell i rollen som Ebenezer Scrooge i En julsaga på Norrbottensteatern. Utbildad till skådespelare i New York, på State University och på Herbert Berghof. Arbetade på off-off Broadwayteatern Thirteen Street Theater innan hon återvände till Sverige. Har arbetat på bland annat Dramaten, Maximteatern, Göta Lejon och Strindbergs Intima teater, varit med i både film och teveproduktioner.
Regisserat ett flertal uppsättningar, bland annat Mirandas saga, (med manus av Bobo Lundén som bygger på Shakespeares pjäs Stormen) och turnerat med egna monologer.
Drömmer om att regissera opera. ”Jag uppskattar opera väldigt mycket och tycker det är fantastiskt när det är välregisserat. Sången är ju i första rummet men de står ju på en scen och har oerhörda möjligheter. Jag vill regissera, känner att jag har väldigt mycket kvar av det.”

 

Till En julsaga                       Fler nyheter från Norrbottensteatern