Hoppa till innehållet

En historia om sabotage och ideologier 


En hemlig, norrbottnisk sabotageliga som verkade i Kiruna under andra världskriget, och som sprängde fascistiska fartyg med dynamit stulen från LKAB. För dramatikern Erik Norberg från Kiruna var den historien helt okänd, fram tills för ett par år sedan.
- Som dramatiker är man hela tiden på jakt efter historier, säger han.
Av en bekant fick han höra den sanna historien om Edvard Nyberg, en skicklig mekaniker och före detta sjöman från Kiruna, som hade en bärande roll i den så kallade Wollweberligan, namngiven efter ledaren Ernst Wollweber.
Sabotageligan opererade i hemlighet i Norrbotten under åren 1937-1941, och Edvard Nybergs uppgift var att tillverka bomber med dynamit som han stulit från LKAB. Ligans idé var att försöka sabotera för fartyg från fascistiska länder.
- Vid den tiden var det Tyskland, Italien och Japan som man gav sig på och det här var finansierat och styrt på uppdrag från Moskva, säger Erik.
Han kunde inte släppa den spännande berättelsen, och för ett år sedan började han skriva manuset till pjäsen Nybergs Mekaniska Verkstad, som bygger på dessa verkliga händelser, och som till stor del utspelar sig i Kiruna.
- Eftersom Edvard Nyberg är en av de viktiga figurerna, och mycket av den här spänningen finns i Kiruna, där man skottar upp den här malmen och där tysktågen rullar förbi under permittenttrafiken, så känns det som att en historia om sabotage borde utspela sig i Kiruna, säger Erik.

Som dramatiker tar han sig den konstnärliga friheten att blanda friskt mellan att berätta om personer som funnits i verkligheten, och helt fiktiva personer.
- Det finns en påhittad familj för att öka dramatiken och göra det mer begripligt. Men Edvard fanns ju, och Ernst Wollweber och hans fru, som hjälptes åt med den kommunistiska sabotageverksamheten. Gustav Ceder var en av kurirerna för spränganordningarna som oftast levererades via sjömän i hamnar. De hade sådan enorm koll på vilka fartyg som var inne och varifrån de kom.
Under arbetets gång har han skickat sina texter till Tomas Isacsson, kapellmästare på Norrbottensteatern, som skrivit musiken.
- När jag kommit en bit, skickar jag textförslag och så bollar han tillbaka en idé på musik. Och så pratar vi om det på mail och telefon.
Men även om det är en musikalisk föreställning är Erik noga med att betona att det inte är en musikal ”där man sjunger vad man känner”.
- Musiken är mer berättande om tiden, om händelserna och om människors drivkrafter i den här tiden, säger Erik, och berättar att pjäsen är uppbyggd i två plan.
På ett plan handlar den om det som faktiskt hände under dessa år med utvecklingen i andra världskriget och Molotov-Ribbentrop-pakten, om attentatet mot Norrskensflamman i Luleå, om arbetskompaniet i Storsien.

På ett annat plan berättas det om ideologier, genom sångerna och gestaltningen, ”i någon slags nutid” av en grupp människor.
- Det handlar om att dras till en ideologi, hur den övergår till någonting våldsamt och totalitärt. Och det var ju så det blev. Ismernas nittonhundratal med kommunismen och nazismen som gick extremt långt i det totalitära. De här människorna levde när man inte hade facit vad resultatet av det totalitära samhället är. Vi vet mer om det idag. Men det gjorde inte de. De lockades in i det här, unga, driftiga människor som såg det som en självklarhet att man skulle bidra i kampen. De visste ingenting om hur långt det faktiskt gick.

Arbetet med pjäsen har inneburit omfattande research för Erik.
- Det som är bra med att vara dramatiker idag är att man kan googla på saker. Det är åtskilligt med dokument och böcker jag läst. Och det är ett bra sätt att komma på vad man ska berätta i pjäsen för det ger naturliga vändpunkter, säger han och ger exemplet när Hitler och Stalin plötsligt sluter fred med varandra genom Molotov-Ribbentrop-pakten.
- Då ska man inte längre utföra sabotage för då är ju plötsligt Tyskland en allierad med Sovjet. Och det förstår inte någon av de unga kommunisterna som driver den här kampen.
Hur kommer det sig att du valde musikteater som dramaturgisk form?
- Det var så mycket berättande i det här och det fanns något Brechtianskt i själva pjäsidén. Sedan gillar jag musikteater. På det sättet gifte det där sig med varandra, att inte bara berätta en dramatisk historia i spelscener utan också förhöjt, med musik som ger en ton av tiden och för handlingen framåt. Det är ett bra grepp, säger Erik.

Text: Andrea Thür
Foto: Marcus Hagman

 

Fakta/Erik Norberg

Uppvuxen i Kiruna, bosatt i Saltsjöbaden.
Utbildad på Dramatiska institutet (nuvarande Stockholms Dramatiska högskola).
Aktuell: Skrivit manuset till Nybergs mekaniska Verkstad.
Skrivit ett femtiotal produktioner, både dramatik och musikteater, bland annat två verk för Norrbottensteatern: Populärmusik från Vittula (2006) och Man ska ju vara två (2009).
Gjort tidigare: Spelade i popband i Kiruna, och började med teater när amatörteatern behövde en orkester till sina revyer. Blev därefter amatörteaterledare, och skrev revyer, barnteater och turnerade med teaterföreställningar.
Förebilder inom litteratur/dramatik: Tony Kushner och klassiska dramatiker som Anton Tjechov, William Shakespeare och Berthold Brecht. 

 

 

 

 

By Formsmedjan. Powered by Yago